Bulimi – så blev jag frisk från ätstörningar

Ätstörningar är något som blir allt mer vanligt i vårt samhälle iom. olika former av vikt- och kroppshets samt ökad psykisk ohälsa. Idag matas vi hela tiden med budskap om att vi behöver ändra på våra kroppar med tidningsrubriker som ”Ät dethär och rasa i vikt” och ”Träna dig snygg”. Denna extrema hets kan bidra till sjukdomar i form av ätstörningar. Jag har själv varit sjuk i framförallt bulimi, men haft en lättare släng av anorexi. Här berättar jag lite om hur jag blev frisk.

Ätstörningar

Det finns några olika ätstörningar som ser olika ut, men anorexi och bulimi är de allra vanligaste. Det alla ätstörningar har gemensamt är att den drabbade får ett överdrivet fokus på sin kropp, vikt och sitt matintag. Alla ätstörningar blir enormt påfrestande och skadliga för kroppen, och den drabbade behöver i de flesta fall professionell hjälp för att ta sig ur det.

Vad är bulimi?

Bulimi är – som tidigare nämnt – en ätstörning. Sjukdomen börjar ofta med en osund relation till mat, vilket kan bero på en rad olika faktorer så som mobbning, depressioner, vikthets osv. Det som är skiljer bulimin från anorexin är hetsätning och att den drabbade sedan skäms eller försöker ångra hetsätningen på olika sätt. En person med anorexia försöker att inte äta alls eller väldigt lite medan en bulimiker äter överdrivet och ofta kräks därefter.

Hetsätning

Hetsätningen sker ofta i samband med ångest eller nedstämdhet, eftersom maten kan bli som en slags räddning eller som en slags tröst. Ångesten kan bli dämpad för stunden, men sedan kommer den ofta tillbaka. Det är nu vikthetsen kommer in och intalar personen att den kommer bli fet av den mat den åt, och att den alltså inte skulle bli älskad eller vara lika fin om det skulle hända. Personen försöker då bli av med den näring den fått i sig så snabbt som möjligt, ibland genom träning eller laxerande medel, men oftast genom att spy.

Kräkas

Just att kräkas upp det man äter blir ofta en del av en person med bulimis vardag. Allt kretsar kring att äta och framstå som frisk – men sedan när ingen ser att hitta tid och kryphål för att kunna göra sig av med maten. Den som inte kräks utan istället tränar väldigt mycket kan lägga en ohälsosam mängd timmar på gymmet, eller isolera sig själv och träna dygnet runt i hemlighet. Livet levs mycket i hemlighet då personen ofta skäms för sin sjukdom.

Att kunna kontrollera sitt näringsintag på detta sätt, genom att göra sig av med maten självmant kan ge en känsla av kontroll vilket många mår bra av i stunden. På samma sätt som att maten kan dämpa ångesten så kan också kräkningarna dämpa den ångest personen fått av att ha ätit, och helt plötsligt har man hamnat i en ond cirkel.

Kroppen tar stryk

Av detta beteende tar kroppen enormt mycket stryk. Det mest uppenbara är att man kan går ner mycket i vikt och inte får i sig någon näring, och det tar väldigt hårt på kroppen. Utan näring och energi kan inte kroppen fungera och hjärnan blir väldigt påverkad av näringsbristen.

Kräks den drabbade upp sin mat så påverkas också tänder och hela munhålan då magsaften är starkt frätande.

Den sjuka vet om att den blir sjuk, men väljer ändå att fortsätta för den vill ha sin kontroll och/ eller har den förvridna självbilden som säger att hen måste gå ner i vikt till varje pris.

Motsatt effekt

Det är dock inte alltid bulimiker går ner i vikt alls eftersom kroppen sätts ur balans. Bulimin kan få motsatt effekt mot vad den drabbade tror.

Ett tag efter kräkningen kommer hungerkänslorna tillbaka och hetsätningarna sker igen. Kroppen har då gått in i svältläge och när den väl får näring i magen så samlar den på sig alla näringsämnen fortare och mer effektivt än tidigare, då kroppen är van att inte få någon näring så behöver den bygga upp ett lager.

Detta kan ytterligare försämra personen med bulimis självbild då viktraset inte går spikrakt nedåt som personen ofta vill.

Att söka vård/ behandling

Att just berätta för andra om sin sjukdom är ofta det allra svåraste, men när steget väl är taget så finns det så mycket livsnödvändig hjälp att få. Just ätstörningar tar tid att bli av med, särskilt om man har varit drabbad under en längre tid. Med hjälp av professionella inom sjukvården/ psykiatrin kan dock dessa onda tankar försvinna, och en mer hälsosam självbild uppstå.

Om bulimin är direkt livshotande så kan du behöva skrivas in på en mottagning för att snabbt få rätt sorts hjälp, detta sker bara om kroppen är i så dåligt skick efter att ha förlorat näring till den grad där det är risk för att hjärtat slutar slå.

Det bästa är att söka hjälp innan detta händer, och då kan man på ett bekvämare sätt behandla sjukdomen. Först får man göra en utredning med en psykolog, och därefter kan en behandling startas. Ofta får den drabbade börja med KBT och äta regelbundna måltider samt föra matdagbok för att kunna hålla koll på sin relation med maten. Detta i kombination med samtal med psykolog eller i grupp med andra kan hjälpa dig att bli frisk igen. I vissa fall kan också antidepressiv medicin skrivas ut, men det är bara om det verkligen behövs.

Hur jag blev frisk

Jag levde, precis som det står i texten, med min bullemi i hemlighet. Då jag bodde ensam efter att precis ha flyttat hemifrån var det ingen som märkte av mina ätstörningar. Jag tror egentligen att själva ätstörningen började redan i tonåren, då kroppen förändrades mycket. Jag har skrivit en del om mina ätstörningar tidigare.

Just bulletin upphörde när jag flyttade ihop med en kille. Då gick det inte längre att hålla på. Tyvärr blev jag istället sämre i anorexi då, eftersom det var lättare att ”dölja”. Med åren har jag jobbat mycket med min eget välmående och idag har jag en bra relation till mat. Det som framförallt gjort mig frisk är:

1. Styrketräning. Genom att styrketräna har jag accepterat min kropp. Jag har blivit stark både fysiskt och mentalt. Det känns som att min kropp var byggd för styrketräning.
2. Min man. Rodrigo har haft en stor del i mitt mentala tillfrisknande. Även om jag inte kräkts på många år, har jag fått jobba mycket med min kroppsbild. Jag hade alltid drömt om en ”smal yogakropp”, men min man har plockat ner mig på jorden. Han var tydlig med att vi alla föds med en kroppstyp och det får man vara nöjd med. Man kan göra så gott man kan, men man kan inte ändra hela sin kroppstyp – och varför skulle man?
3. Min familj. Jag blev konfronterad när jag mådde som sämst, och vägde som minst. Vissa anhöriga till drabbade av ätstörningar undrar om man ska konfrontera. Min åsikt är att man ska det. Personen med ätstörningar lever ofta i sin egen bubbla och ser inte vad som händer. För lite fett till hjärnan gör också att ätstörda personer inte tänker klart.
4. Har koll på kosten. Jag var ärligt talat helt omedveten om vad jag behövde för näring och energi för att må bra. Genom att lära mig grundläggande näringslära och genom att ha koll på mitt kaloriintag (absolut inte slaviskt), har jag fått en mycket bättre relation till mat.
5. Slutat förbjuda viss mat. Jag känner inget behov av att hetsäta eftersom inget är förbjudet. Jag får äta choklad varje dag i veckan om jag vill, så länge det inte är en hel chokladkaka. Balans är nyckelordet. Lite gott då och då skadar inte, och gör livet värt att leva. Det gör även att inget känns ”förbjudet” och därmed lockande.
6. Mental träning. Som det står tidigare i texten är bulimi ofta ett utlopp för massa ångest ”som måste ut”. Jag har jobbat stenhårt med min egen mentala hälsa. Prestationsmänniska och duktig flicka som jag är, har jag haft svårt för att acceptera mig själv som ”mänsklig”. Det låter kanske konstigt, men att öva på att tillåta sig själv att få vara dålig, svag, misslyckas osv. har varit jätteviktig för mig.