Lösa andras problem, vill inte ha hjälp, medkänsla
Hälsa

Det lärde jag mig när jag slutade försöka lösa alla andras problem

Jag är en utav de där jobbiga människorna som tror att de kan fixa alla andras problem. Detta tankesätt har varit giftigt för mig och har förstört fler relationer än jag vill tänka på. Jag brukade tänka att jag alltid var den hjälpsamma samariten och att de som inte ville ha min hjälp var otacksamma. Jag var offret. Men eftersom detta tankesätt inte hjälpte eller förbättrade mina relationer, började jag sakta men säkert förstå att det var jag som var problemet.

Compassion is not a relationship between the healer and the wounded. It’s a relationship between equals. – Pema Chodron, Amerikans Tibetan-buddhist.

Översatt blir det ungefär så här:

Medkänsla citat quote

Jag förstod att jag behövde göra en förändring och jag har nu spenderat en hel del energi på det. Detta är ett projekt som pågår hela tiden, men jag delar med mig här om vad jag lärt mig hittills:

Uppskattning

Sedan jag förstod att det inte var mitt jobb att fixa andra människor så har jag börjat uppskatta dem mer som de personer de faktiskt är. Jag kan ha konversationer med dem och kan acceptera det de tror på och vad de vill. Jag försöker inte längre bevisa att människor har fel eller få människor att tänka som mig, för att jag förstår att det finns andra sätt att tänka än mitt.

Acceptans

Jag har lärt mig att acceptera och respektera andras val i livet, även om, och särskilt när jag inte håller med dem. Jag kan inte relatera till alla människors konstiga beslut men jag kan acceptera dem, eftersom alla har rätt till att bestämma själva. Vi är alla vuxna människor och det är vårt jobb att ta våra egna beslut. Jag kan inta vara ankmamma åt alla andra, och jag kan inte bry mig så mycket att det upptar all min egen energi. Istället ler jag och nickar instämmande samtidigt som jag accepterar det faktum att vi alla är på våra egna vägar, även om deras korsar mina ibland.

Dela dina talanger och resurser. Ge din tid och uppmärksamhet. Men, du kan inte hälla en magisk läkedryck i såren på varje människa på denna planet. Det är inte ditt jobb. Och, om det var det, så skulle det vara det sämsta jobbet någonsin. Du skulle misslyckas varje dag. Ge din kärlek. Fritt och djupt. Och inse att även om du inte finns där och kan “hjälpa” alla så kommer allt ändå bli helt okej.

Självkärlek

Jag är en ”typ-A-perfektionist” vilket har lett mig till att konstant försöka hjälpa andra människor. Detta är en väldigt svår och tanklös uppgift. Det brukade frustrera mig mycket när de människor jag brydde mig mycket om, inte accepterade de råd som jag visste skulle göra deras liv bättre. Och som ett resultat av detta, kände jag mig skyldig och tog på mig offerkoftan. Jag gillade inte att misslyckas och det var precis vad jag gjorde med dessa personer. Jag började tro att deras egna beslut var en reflektion av mig som en person. Det var MITT fel att dessa människor led och om jag hade varit bättre så hade de inte varit såhär.

Denna tankegång var så fel och skadlig för mig, jag blev tvungen att sluta lägga skulden på mig själv (och tycka synd om mig själv). Jag har lärt mig att deras beslut inte är en reflektion av mig som person. Jag insåg att jag har många fina egenskaper att erbjuda, som inte innebär att tvinga på dem min hjälp. Jag förstod också att deras beslut inte gjorde dem till dåliga eller svaga människor. När jag insåg detta så förändrades hela mitt perspektiv.

Positivitet

När jag lärde mig att älska och respektera mig själv, fick jag bättre självkänsla och blev mer positiv. Förändringen innebar att jag ibland var tvungen att klippa banden med de personer som inte gör mig till en bättre människa och de som bara stjäl energi. I andra fall handlade det om att lägga relationen på en mer rimlig nivå, att ta lite avstånd känslomässigt.

Detta har gett mig en tydlig ökning av lycka i mitt liv. Som ett resultat av detta så kämpar jag nu med att sprida positivitet vart jag än går (jag har mycket kvar att jobba på). Det är mitt mål att ge så många komplimanger jag kan (självklart äkta sådana). om jag har något snällt att säga så gör jag det. Allt detta eftersom jag älskar mig själv och att jag även vill att andra ska älska sig själva. Jag vill att de ska känna sig speciella och uppskattade även om det är för små saker.

Ett enkelt “tack” är ofta underskattat men det kan ha en stor påverkan på hur andra mår. Jag övar varje dag på att ge komplimanger till vänner och främlingar. Det kan vara något kopplat till deras personlighet, kläder, frisyr, vad som helst egentligen.

Sammanfattning

När jag slutade att tvångsmässigt försöka hjälpa alla andra så gav det mig tid att jobba på mig själv. Jag inventerade mina brister och har jobbat med att fixa dem eller acceptera dem. Jag långt ifrån perfekt, precis som alla andra. Som ett resultat av detta känner jag att jag har blivit en mer komplett person och jag gillar denna version av mig själv mycket mer.

När jag slutade försöka fixa andra (och mig själv) lärde jag mig att uppskatta, acceptera och älska dem som de är.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Close