Bli frisk från ätstörningar och mat och träning
Hälsa, Kroppsideal

Från ätstörningar till en hållbar livsstil och stark kropp

Ätstörningar, så många drabbade och så få som pratar om dem. Jag har bestämt mig för att dela med mig min resa. Jag har nämligen inte alltid varit så hälsosam som jag är idag – både fysiskt och mentalt. Jag har haft en ganska tuff resa som började i tonåren. Höga krav på mig själv och mitt utseende ledde så småningom till ätstörningar. Idag har jag hittat ett sunt förhållningssätt till mat och träning. Jag vet att fler av er läsare har liknande historier och jag uppmanar er att dela med er av dem. Vi behöver prata om hälsa och utseende, ur flera olika aspekter. Framförallt så att grunden för en hälsosam livsstil läggs tidigt och ätstörningar förebyggs.

Så utvecklade jag ätstörningar

Hetsätning bullemi anorexi vikthets viktfobi blogg

En del av min problematik var hetsätning – en ond spiral med negativa konsekvenser

När jag var 13 år bantade jag för första gången. Jag tvingade mamma att köpa en förpackning med bantnings-shakes i pulverförpackningar. Jag körde den lågkaloridieten i två veckor och gick ner något kilo. Det fanns ingen anledning för mig att banta, men jag kände mig obekväm med min växande tonårskropp. De flesta tonåringar upplever likt jag, en stor transformation när klättra i träd och leka kull byts ut mot stillasittande framför datorn. Och kroppen går från att vara barn till en ung kvinna.

Osäkerheten kring den egna kroppen växte i takt med att kroppen förändrades. Kroppsideal i tjejtidningar, ”gör om mig”-program på TV och skönhetshetsen i skolan hade alla satt sina spår i mig. Jag tror inte att det hade spelat någon roll vad min mamma sagt i det läget – jag var fullt besluten att köra min första bantningskur.

När jag var några år äldre skaffade jag mitt första gruppträningskort. Jag tränade 5 dagar i veckan med samma mål – att bli smal. Efter några veckor av intensivt tränande utan vila sa mina benhinnor ifrån. Jag fick konstant ont i benhinnorna och kunde inte träna ordentligt på flera månader.

Så här fortsatte det hela min uppväxt.

När matfokus blir ätstörningar

Bli frisk från ätstörningar

När maten blir hela fokuset blir på mat slutar man att leva och ätstörningar utvecklas.

När jag flyttade hemifrån vid 18-års ålder hade jag utvecklat ätstörningar. Jag var väldigt strikt mot mig själv och la upp tydliga regler kring hur jag fick äta i veckorna. På helgerna gav jag mig utrymme att äta vad jag vill. Helgerna började så småningom gå mer och mer överstyr. Det uppdämda behovet att ”unna sig” ledde till att jag hetsåt. Jag kunde gå och köpa en hel påse godis, för att sedan äta upp allt på kort tid. Det dåliga samvetet och ångesten kring att mitt överätande skulle ”radera ut” resultaten från veckans hårda kosthållning och träning – fick mig till slut att börja kräkas. Det kändes så bra. Nu hade jag ju kontroll igen, eller hur? Så smal som jag ville bli blev jag dock inte, men jag gick ju i alla fall inte upp i vikt, tänkte jag då.

Jag upphörde med min bullemi när jag var 20 år och gick in i en relation. Jag skämdes för mitt sätt att hantera mat och bestämde mig för att utöva annan form av kontroll istället. Det började med att jag exempelvis räknade antalet köttbullar jag åt och satte upp regler som sa att jag inte fick äta det och det och det och det. Jag började må dåligt i relationen och stressen gjorde att jag inte åt. Det hela utvecklades till anorexia.

De värsta dagarna åt jag bara en liten smörgås på hela dagen. Jag tränade samtidigt, skrev min c-uppsats och försökte fungera socialt. Jag kände mig konstant svimfärdig. Det var inte förrän jag träffade min familj efter några månader som jag förstod vad som hade hänt med mig. Min familj reagerade väldigt starkt, min ena syster grät. Under hela tiden hade min sambo inte sagt någonting, han påstod att han inte märkt något.

Efter det fick jag konstant samtal från min familj och jag är glad att jag inte hade gått så långt i min anorexi att jag slutat fungera helt. Jag började jobba efter mina studier och fick bättre rutiner. Jag lyckades, med stöd av min familj, att ta mig upp igen.

En ny livsstil växte fram

Min tidigare relation tog slut, jag sa upp mig från mitt jobb och började resa runt i världen. Min första långresa varade i nästan 1,5 år. Jag såg spännande platser och lärde mig mer om mig själv än vad jag känt att jag gjort under hela livet.

Men livet på resa ensam kan vara tufft rent hälsomässigt. Utöver det hör festande och minimalt med träning till vardagen. Vid ett tillfälle jobbade jag som karaokevärd i Tokyo och gick upp över 6 kilo på någon månad. De sena kvällarna, alkoholen och skräpmat fick mig i min sämsta form någonsin. Jag tog mig därför till Thailand och tränade Thai-boxning i några månader och kom tillbaka i ok form.

Så här har mitt liv sett ut sedan dess, upp och ner, upp och ner. Jag kände aldrig att jag riktigt fick känna mig bekväm med min kropp. Det var som att jag var tvungen att ogilla den för att inte tappa kontrollen (läs mitt inlägg om kroppsmyter). Jag drömde om en tränad kropp som jag både kunde känna mig stark i och tycka om estetiskt.

När det hela vände

Träningsresultat före och efter

Före (vänster) och efter (höger). Att ändra sin livsstil handlar mest om att ändra sin mentala inställning. De yttre resultaten är bara en bonus. Det är de inre resultaten som räknas.

Under en av mina långresor träffade jag min sambo Rodrigo. Han berättade om hur han upptäckt styrketräning och gått ner nästan 30 kg, och samtidigt byggt muskler. Jag började läsa på om fitness och bad honom att göra ett träningsschema till mig.

I maj 2016 började jag träna på gym regelbundet 4 gånger i veckan. Jag gjorde även en koll av vad jag åt och konstaterade att jag åt för mycket socker och för lite proteiner. Jag var dock väldigt noga med att jag inte ville köra någon bantning eller utesluta viss mat. Rodrigo introducerade mig till Flexible dieting, som trots namnet är en livsstil och inte en bantningskur. Jag fick äta vad jag ville, så länge jag matchade mina macros (mitt näringsbehov). Förbuden försvann och även behovet att ”ta igen” på helgerna. Idag äter jag vad jag vill i rimlig mängd och tränar fortfarande regelbundet.

Gymmet är numer som min meditation, där jag går in i mig själv och är ett med min kropp. Det känns så skönt att vara på samma sida som sin kropp och inte emot den. Jag pushar aldrig min kropp för hårt, jag känner efter och gör hellre färre repetitioner på en lägre vikt än hetsar att ta tyngsta möjliga vikt.

Varför jag startade en träningsblogg

Regelbunden träning fitnessblogg träningsblogg inspiration

Regelbunden träning hjälper mig att ladda batterierna mentalt.

Efter några månader av regelbunden träning och Flexible dieting började jag se resultat. Även personer i min omgivning reagerade på min förändring, både vad gäller kroppen men även i mina fb-uppdateringar. Jag började få frågor om träning och kost från alla möjliga håll. Då jag själv läste många tränings- och fitnessbloggar väcktes tanken att kanske även jag skulle ha en del information och inspiration att dela med mig av.

I vårt informationssamhälle blir vi bombade med information om hälsa och träning. Inte sällan ligger det ekonomiska intressen bakom källorna till ”informationen”. Ju mer jag lärde mig om min egen kropp, desto mer förstod jag hur mycket felaktig information och myter jag bombats med under åren. Så här i efterhand kan jag inte tro hur lätt det var att uppnå mina tränings- och hälsomål genom rätta förhållningssätt och metoder.

Fitnessfia.com är numer en av Sveriges största fitnessbloggar. Mitt mål är att inspirera och motivera mina läsare, till en hälsosam livsstil genom träningsglädje och en sund kosthållning. Läs gärna mer om min inställning till kost och träning här.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Close